MAFROSA :: Mauro
MAFROSA är familjens akronym och det kommer att bestå i tiden, tills en osynlig hand målar över den, långsamt med hjälp av en pensel med kamelfärgade strån som stretar åt alla håll. Färgen fastnar inte mellan stråna utan hamnar på golvet eller på bordet och bildar istället en regnbåge. Två droppar vägrar stanna och studsar iväg men en bommulsvitt pappersark bromsar framfarten och de sugs in mellan fibrerna. Försiktigt bildas det två små cirklar, först svarta, efter en stund, mörkbruna. Jag betraktar dem samtidigt som jag suckar och då jag blinkar till, ser jag att världen har vaknat och hälsar på mig.
En arom av kanel blandad med jasmin tränger sig i mina lungor och sinnena blir till ett enda. Hans mörkbruna ögon ser djupt i mig och mitt hjärta slår oregelbundet. Han står naken vid sidan av sängen och med backsidan av sin lena hand, stryker han mina sträva skäggstrån.
Han tänder solen. Han släcker törsten. Han dämpar smärtan.
Min son, din bror, din son. Vår Mauro.
|
